
Om boken:
"Och nu vänder jag mig nedåt, till fåglarna i underjorden - Så kanske. Om det inte lät så dramatiskt. Och vackert. Förresten, det finns inga ord. Ord som ger det mening, döendet menar jag.
Jag försöker hitta dem i det som är nära: nattygsbordet här intill med blyertspennorna och anteckningsboken, några få böcker. Ett glas saft."
Han tar till pennan för att värja sig när döden fingrar på honom. I sin anteckningsbok med de svarta pärmarna skriver han om de fem tumörerna på lungorna, den pipande andningen och ljusspringen från badrummet som hjälper mot nattskräcken. På små lappar skriver han meddelanden till den kvinna som lovat att vara med honom till slutet.
Han sörjer sig själv och sitt liv, och han prövar att vänja sig vid tanken att allt en gång ska fortsätta utan honom - med stort mod försöker han förstå det obegripliga som väntar.
Min åsikt:
En otroligt öppen bok om livets slutskede, och ger ett farväl till livet.
Sorglig och vacker.